Hemresan NY - London - Arlanda 25-26/8

Så var det då dags att flyga hem. Vi startade från JFK Int Airport vid 18:00 tiden lördagen den 25/8 i en Boeing 747-400. När vi kommit upp på FL 330 så såg vi ett fantastiskt skådespel över Kanada och upp mot New Foundland. Det var ett sprakande åskväder, ett såndant som man bara ser därborta. Vi var på tryggt avstånd. Så småningom nådde vi FL 370 och hade en groundspeed av ca 950- 1000 km/tim. Det bjöds på "flygmat" och filmer, men datasystemet ombord för AV funkade inte så bra, varför Ipoden blev mitt val. Storcirkel till Irland - UK, där vi fick uppleva en underbar soluppgång. Vid 06:15 tiden GMT inflygning och det var många andra plan som skulle ner, räknade till 4 flygplan. Landning på Heathrow, där vi fick åka buss till Terminal 1. Vi gick ombord direkt på en Airbus 319 som tog oss till Arlanda. Vi flög längs ostkusten efter Jönköping och passerade Oxelösund så jag kunde se Nyköping och området där vi bor. Vacker inflygning över Södertälje och Stockholm. Vi landade 20 min tidigare än planerat beroende på en bra medvind. Dessvärre kom inte vårt bagage som vi checkat in i NY med men det kommer väl i morgon. Nu känner jag av JetLag problematiken sv.wikipedia.org/wiki/Jetlag men det ordnar sig om ett par dagar. Hustru Pia hämtade mig på Arlanda. Tror jag sov mest hela tiden till Nyköping. "Home sweet home"

Sightseeing i New York den 25/8

Idag har det varit tropisk hetta här i staden. Nu kl 18:00 är den officiella temp 75 °F, vilket motsvarar 23°C. Luftfuktigheten är 74 %, vilket då uppfattas som 87°F = 30,5°C = puh…puh + mycket vatten. Detta är städernas stad. Här finns allt. Tog tunnelbanan ner till WTC och tittade på Ground Zero www.earthcam.com/usa/newyork/groundzero/

Vilken tragedi. Alla i gruppen har handlat. Mycket elektronik blir det, allt är prisvärt. I kväll blir det säkert jazzklubben www.villagevanguard.net/ som ikväll gästas av trumpetaren John McNeil www.mcneiljazz.com/ och tenorsaxofonisten Bill McHenry www.billmchenry.com/. Naturligtvis kom tårarna när de spelade solon. Jag må då säga att det är lätt att förbrödra sig med Amerikanska Jazzmusiker när man kan något om jazzmusik. John McNeil var på Gröna Lund 1975 med Thad Jones & Mel Lewis Big Band, vilket vi hade mycket gemensamt att diskutera om. Howard Roberts www.utstat.utoronto.ca/mikevans/hroberts.html, den framlidene gitarristen var en gemensam "mutual friend", vilket uppskattades till den milda grad att jag fick Johns 2 CD:n, Sleep Won´t come och East Coast Cool. Vi uppskattade varandra trots olika musikkunskaper. Bill var oxå mkt trevlig och vi sörjde en gemensam musiker, Michael Brecker som gick ur tiden den 13/1 2007 i komplikationer av blodsjukdomen MDS. Finns beskrivet i hans hemsida www.michaelbrecker.com/ Musik förbrödrar det är en visdom jag skaffat under mina 63 levnadsår.

Några gick på Terra Blues Club www.terrablues.com/index2.html där www.michaelpowersfrequency.com/michaelpowers.com.html uppskattades

Musik är intressant, smaken är som baken delad!! I NY finns musik för alla smaker...... I morgon är det hemresa, Vi flyger med BA 112 från JFK kl 18:25. Landar i London kl 06:25 GMT. Flyger vidare till Arlanda med BA 776 kl 7:40 och söndag 26/8 kl 11:10. Mer kommer under morgondagen.

Sightseeing i New York den 23/8

Det slog mig när jag vaknade att nu är det 4 månader kvar till julafton. Vi åkte båt runt Manhattan sv.wikipedia.org/wiki/Manhattan under 3 timmar. Utmärkt, i käften välsmord guide, som berättade om allt vi såg. Senare gick vi till Apple´s affär som sannolikt är den största i världen. Några köpte Ipod 80 GB för ca 2300 SEK. Vi vandrade till Central Park och tog en cykeltransport till Dakota huset, där John Lennon mördades den 8/12 1980. Han och Yoko Ono bodde på 7 våningen. Strawberry Fields Memorial i Central Park besöktes. Vi fick berättat att Yoko Ono inte ville ha varesig Madonna eller Bill Clinton som hyresgäster. Dagens höjdpunkt var besöket på jazzklubben Blue Note www.bluenote.net/newyork/index.shtml där Dave Holland www.daveholland.com/ sextett spelade, Robin Eubanks, trombone, Alex "Sasha" Sipiagin, trumpet, Antonio Hart, alto saxophone, Mulgrew Miller, piano, Eric Harland, drums och Dave Holland, bass. Vilken vacker musik. Under ett trombon-solo och ett altsaxonfon-solo kom tårarna. Blir så rörd av vacker musik, speciellt jazzmusik. Sedan vandrade några av oss genom Greenwich Village till hotellet i en underbar sommarnatt. God Natt. I morgon skall jag handla lite saker åt familjemedlemmarna men det förblir en hemlighet.

Flygresa Denver – NY Newark den 22/8

Det var dåligt väder i NY, varför starten blev uppskjuten från kl 17:50 till 20:00. Då startade vi i en Boeing 757-200 och flög 3 timmar och 20 minuter runt åskväder (CB:n) men vädret stabiliserades så det var lugnt och skönt under flygningen. Dessvärre var maten dålig och kaffet kallt. Mycket kompetent flygkapten och styrman. Bra landning på Newark´s Int flyplats utan reversering. Inga problem att ta sig in till hotellet Grand Union http://www.grandunionhotelnewyork.com/ Vi gick och la oss kl 03:00 lokaltid (EST) = Sverigetid - 6 timmar

Slappardag i Denver den 22/8

Efter frukost blev det gruppfotografering, men som i skolan var det några som inte kunde passa tiden. Efter 15 min var alla på plats utanför hotellet där en receptionist tog foton av samtliga. Sen tog flera av oss bilder.

Nu åker en del ut till shoppingcentra men jag väntar till New York med att handla. Det blir en god bok i stället och memorering av allt jag varit med om under Klippiga Bergen resan. Det är lite overkligt just nu när man ser alla ca 300 bilder som jag tagit. Andra har tagit över 4000 bilder och videofilm. Så småning om kommer vi att redigera allt och lägga ut på nätet.

Rutt 8 Crested Butte – Denver 21/8 400 km

Vår avslutande rutt tillbaka till Denver. Många pass, Monarch Pass (3451 m.ö.h), Trout Creek Pass (2847 m.ö.h), Red Hill Pass (3046 m.ö.h) och Kenosha Pass (3048 m.ö.h). En del av oss tog vägen över Mount Evans (4307 m.ö.h). Så har vi då gjort Klippiga bergen med en total körsträcka av ca 3000 km x 34 personer = 102 000 personkilometer utan några allvarliga missöden. Nu får man betrakta sig som bloddopad. När vi åkte var mitt blodvärde 156 g/L och nu 174. Om man tar det lugnt och tar stigningarna lagom, ca 300-500 m sen lite paus går det bra, men visst blir alla lättare andfådda vid gång och lättare fysisk ansträngning. I barerna säger man 1 drink på ”vår höjd” (ca 3000 m) = effekt av 2 drinkar. Kanske ligger det nåt i det. Vi har sett fantastiska alpina skidorter ute i terrängen. Aspen är ju känd men oj vad många okända alpina centra vi sett. Nu har vi lämnat tillbaka alla MC:n och följebilen. Vi samlas ikväll för en genomgång på hotellet Red Lion. I morgon skiljs våra vägar. Många av oss flyger till The Big Apple (New York City) i morgon eftermiddag. Återkommer med rapporter från jazzlivet där mm. Precis när detta skrivits klart gick brandlarmet. Satt ensam på 4:e våningen, gick ut i korridoren och hittade evakueringsskylten. Hittade snabbt ett trapphus och gick ner till bottenplanet och ut. Brandkåren var där och man gick snabbt genom rutinerna och konstaterade att det var falskt alarm så det blev rummet igen.

Rutt 7 Pagosa Springs – Crested Butte 20/8 450 km

Åter upp på höga höjder genom en underbar natur. Det var Wolf Creek Pass (3309 m.ö.h), Spring Creek Pass (3323 m.ö.h), Slumgullion Pass (3463 m.ö.h) och Krebler Pass (3050 m.ö.h). Lunchuppehåll gjordes i Gunnison City efter 230 km. Vi passerade Lake City som inte förändrats mycket sedan 1876 då guldsökarna kom. En del av gänget tog vägen över Crawford, där det fanns ett hojfik, som ägdes av Joe Cocker. www.cocker.com/ ni vet han med han med ” With A Little Help From My Friends”. Om denna väg Black Canyon Road brukar man säga ”inget MC liv är fullkomligt utan att ha kört densamma” Vi bor på Lodge at Mountaineer Square i Crested Butte http://www.cbliving.com/page.php?pname=homes/mountaineersquare

Rutt 6 Mesa Verde Natl Park – Pagosa Springs 19/8 170 km

Vi började dagen med att åka runt i nationalparken och besöka museum. Det blev sen en avstickare för att titta på en stor buffelhjord utanför Mancos. Resten av dagsrutten var en transportstäcka till Pagosa Springs där vi bodde på http://www.pagosaspringsinnsuites.com/

Rutt 5 Ouray – Mesa Verde National Park 200 km den 18/8

Färden började på Million Dollar Highway som går mellan Ouray och Silverton. Vägen byggdes för mer än hundra år sedan. Det sägs att hustrun till byggledaren sa att ”inte ens för en miljon dollar åker jag den vägen igen. Idag är den i gott skick. Från vägen såg vi Mount Wilson, Mount Eolus och Mount Sneffels, några av USA´s högsta berg. Så körde vi över Red Mountain Pass (3355 m.ö.h), Molas Divide (3325 m.ö.h). Vi åt frukost i den kända ökända staden Silverton. Resan gick vidare till Durango som också är en välkänd/ökänd stad innan vi åkte in i Mesa Verde National Park. Här har björn nyligen varit synlig, varför vi fick en skriftlig varningsinfo. Idag såg jag min favorit, Coyoten Gråben, men har var upptagen med rekvisition från ACME. Vi bodde på Far View Lodge http://www.visitmesaverde.com/. I Mesa Verde bodde från 500-talet ek. till 1300-talet Pueblofolket i klippboningar. www.nps.gov/meve Tyvärr hade vi ingen kontakt med mobiltelefon eller internet idag.

Fridag - mitt största äventyr hittills - Ophir pass 17/8 200 km

Min svåger och jag började dagen med att fara upp till Montrose där svågern tittade på en Corvette 2003 som gått 5000 km. Priset var 220 000 SEK, så det blev inget köp, inte för min egen del heller. Jag satsar nu på pensionärs tillvaron med en gitarr, byggd av David Sundberg som inte går av för hackor. Så for vi tillbaka till Ridgway och vidare ner till Rico. Vi hade åkt fel allihopa, trots GPS. Efter ett antal försök kom vi in på pass-vägen över byn Ophfir (4300 m.ö.h), som visade sig vara en riktigt dålig grus/stenväg. Vi åkte ju en Ford-150 4HD, så några större problem var det inte även om den drog snett mot vägrenen, där det stupade 200-500 m mot passagerar sidan. Denna väg är absolut den svåraste jag varit med om, men naturligtvis var det ju MC förarna som stod för den stora bedriften att ta sig ner. En av grabbarna såg en björnunge men mamman kom aldrig fram denna gång heller. En av MC åkarna som körde en HD var i kull 2 ggr utan några skador på sig själv eller MC:n. När vi kom ut på stora vägen åkte vi igenom de gamla gruvorna (spökstaden). Efter en god måltid på en Italiensk restaurang kallade sängen inför morgondagens rutt till Mesa National Park (200 km). Föresten lillebror Pelle fyllde 58 år idag, så SMS grattis skickades.

Rutt 4 Gateway Canyons - Ouray 16/8 200 km

Vi for genom ett ödsligt område. Något överaskande träffade vi på en bjönunge som inte var särskilt rädd. Första staden vi kom till var Urvan sedan till Nuclea, där det fanns en urangruva vars malm man framställde uran till de första atombomberna. Dagen pass var Dallas Divide 2694 m.ö.h. Slutmålet Ouray som är uppkallad efter en indianhövding som för över hundra år sedan lurades på stora guld- och silver fyndigheter.Här finns också Colorados bästa varma källor som vi nu skall njuta av. http://www.boxcanyonouray.com/

Morgonpromenad Gateway 16/8

Vilka rum och komfort. Skön sömn och god frukost. Vi besökte ett fantastiskt bilmuseum http://www.gatewayautomuseum.com/cars/ Mannen bakom allt här är han som äger Discovery channel, http://corporate.discovery.com/executives/hendricks.html

Rutt 3 Aspen – Gateway Canyons 15/8 400 km

Via Carbondale, känd äventyrsstad, kom vi in i den vackra Redstone dalen och passerade McClure passet (2669 m.ö.h) ner till Marble där ett marmorbrott funnits. Bl.a. har monumenten Memorials för Lincoln och Jefferson i Washington DC använt denna marmor. Så rundtur efter Rim Rock Drive (2024 m.ö.h) i Colorado National Monument nedanför Grand Junction, där många kända filmer spelats in. Slutmålet idag, Gateway Canyons där vid bor i ett fint nybyggt hotell http://www.gatewaycanyons.com Alla 32 MC förarna mår bra. De kör försiktigt och håller ihop i 4 grupper. Idag fick de en rejäl dusch från himlen då ett åskmoln tömde sitt vatteninnehåll. I morgon åker vi till Ouray.

Rutt 2 Estes Park – Aspen 14/8 370 km

Efter en god sömn drog vi iväg via fantastiska Rocky Mountain National Park och Trail Ridge Road till Milner Pass. Sedan en kort avstickare till Frisco där vi lunchade. Stärkta gav vi oss vidare mot Copper Mtn där våra svenska alpina damer brukar köra World Cup. Vi passerade sedan en gammal blygruva och en Molybdengruva innan vi kom till Independent Pass (3687 m.ö.h). Stärkande promenad till utsiktsplatsen i tunn luft med SaO2 ca 84% o puls 90. Så gick färden vidare till Aspen där vi tog in på Aspen Resort Inn. Efter lite vila åt vi en fantastisk middag på Jimmys rest http://www.jimmysaspen.com/ och kaffe intogs senare på Jazzclub Belly Up http://www.bellyupaspen.com/, där den legendariske Dr John uppträdde. Sängen kallade vid 0015 tiden. I morgon drar vi till Gateway, en tur på ca 400 km. Min favorit cartoon serie är Gråben och hjulben. Det syns väl. De lever här uppe. God natt. Vi hörs.

Rutt 1 Denver - Estes Park Må 13/8

Vaknade 0530. Alla hade fått ordning på sina MC:n men en malör inträffade i går em, då en tjyv bröt sig in i vår stora Ford VAN och snodde en Garmin GPS. Vi drog iväg vid 08 tiden och åkte först upp till Mt Evans på 4267 m.ö.h. Man kände att luften var tunn. Pulsoximetri visade ca 65% i SaO2 och 76 i puls efter en kortare promenad men stabiliserade på 75%. Vi mötte flera cyklister som trampade upp från Idaho Springs till Mt Evans toppen. Vilka underbara vyer vi sett. Foton kommer. Nu efter 270 km har vi tagit in på ett utmärkt motell med gratis WLAN. Alla mår bra och i morgon drar vi ut på nästa rutt till Aspen.

Denver 3

Vaknade nu vid 0530 tiden (lokaltid), vi är 8 timmar efter Sverige. Igår em hade vi en fin flygtur på 7500 km, London-Denver med en ny Boeing 777. Vi flög en storcirkel över Skottland, söder om Grönland, ner mot Kanada och sedan Minnesota och in till Denvers Int Airport. Flygtiden var 9 tim o 10 min, Groundsspeed 850-900 km/tim och FL 380-400. Vi serverades en currykyckling med ris o god sallad. Till det rött vin och förståss en GT innan. När vi landat kom hotel Red Lions VAN och hämtade oss. Rummen är bra med luftkonditionering. Under kvällen förbrödrade vi oss över en öl. Några åt en american HamBurger kl 05 (svensk tid) men jag tyckte verksmästaren hade gjort sitt för dagen och gick till sängs. Somnade ovaggad och vaknade efter 7 timmars sömn. Idag skall vi hämta följebilen med brummande V8 motor och resten av gänget tar ut sina beställda hyr-MC. Sedan blir det sight-seeing av The Mile High City som Denver kallas. Här bor ca 557000 inv. Återkommer efter morgondagens utflykt till Estes Park med Mount Evans (4307 m.ö.h). Nu blir det frukost och en prommenad i den vackra gryningen.

På väg till Denver 2

Så är vi då på väg. Startade exakt 1240 från Arlanda med en BA Airbus 319. Vi är 34 personer, ingen uteblev. Sitter nu på Heathrow och väntar på Denverplanet som snart går. Vi fick en enkel måltid med kaffe och juice. Vilken Tax Free hall........